Jag fick min ptsd diagnos för ett år sedan, tror jag. Detta efter ett övergrepp av någon som jag trodde var min bästa vän. Han har utsatt många andra innan mig men polisen har inte gjort någonting åt det. I vilket fall är det ändå inte det som spelar mest roll för mig i dagsläget. Jag har genomgått en emdr behandling som har fungerat fantastiskt på mig, och har numera min ptsd i remission (dvs att symptomen inte är aktiva på samma sätt och inte längre uppnår kriterierna för diagnosen). Jag är så otroligt tacksam för min terapi då jag mår så otroligt mycket bättre i dagsläget och känner mig inte alls så begränsad, rädd, ångestfylld eller sorgsen som jag gjorde då.
Problemet jag har idag är dock en väldigt stark och nästan ökande känsla av förvirring och overklighet. Mitt största symptom var just dissociation, och det förbättrades enormt med terapin men nu känns det som att det håller på att bli värre igen. Jag känner mig inte helt närvarande, jag tror att jag är det i stunden men sen så är det kväll och då har jag svårt att veta vad jag har gjort under dagen eller iallafall minnas helt och hållet alla steg och händelser. Jag får också väldigt konstiga känslor gällande min partner (som är den finaste människan någonsin och det absolut bästa stödet jag kunnat ha haft under mina dåliga perioder), ibland är det som att jag får för mig att jag inte vet vem han är, att jag på riktigt tror att jag inte känner människan. Jag börjar ifrågasätta om han heter det han heter, fastän jag vet att han heter det ! nästan som tvångstankar att jag inte vet hans namn. Så otroligt konstiga känslor och förnimmelser och vet helt ärligt inte vad jag ska göra åt det. Sökte lite om dessa symptom och fick då upp derealisation som en slags gren till dissociation, vilket känns logiskt men vet inte vad jag ska göra. Har ingen etablerad kontakt med mottagningen som behandlade min ptsd, och behandlas nuförtiden exklusivt för min ganska nya diagnos adhd (som förmodligen också påverkat mina känslor av overklighet och förvirring).
